Mörk galghumor

Då Linda slår upp ögonen är hon på sjukhuset. Just magpumpad, ihopsydd och minst sagt irriterad över att hon inte lyckades. Nu vill hon bara hem. Hem för att avsluta det hon påbörjat.

Istället blir det psykiatriavdelningen och dess monotona dagar med sjuksköterskor och läkare som ställer jobbiga frågor och inte vill släppa iväg henne. Och så de andra intagna förståss där Ritra med sitt ständiga Glamour-tittande blir den närmsta kontakten.

Kompisen Hanna kommer på besök men det blir inte så bra. Mamma vill hon inte ha besök av men är ändå den som hon ska bo hos när hon skrivs ut.

Det är mörkt och dystert och även om det finns en underliggande humor, eller snarare galghumor, är det sammanlagda intrycket ganska svart. Tecknarstilen är spretig, kluddig och fulsnygg och faller mig inte riktigt i smaken. Däremot harmonierar den väl med mörkret i berättelsen.

Totalt sett tycker jag Misslyckat Självmord I Mölndals Bro är sådär. Jag hade gärna sett lite mer hopp och ljusning i både text och bild.