En otroligt bra zombie-serie

Robert Kirkman ger i förordet sin syn på vad en bra zombiefilm ska innehålla. Främst är det ifrågasättandet av vår roll i samhället och samhällets roll i världen han trycker på och i hans serietidning The Walking Dead vill han även fokusera på hur människor hanterar extrema situationer och hur de händelserna förändrar de personerna.

Polismannen Rick Grimes blir allvarligt skjuten i tjänsten och hans kollega och vän Shane tar honom till sjukhuset. När Rick vaknar upp ur koma en månad senare är sjukhuset tomt. Eller ja, inte riktigt tomt; det finns en del lik och några människor som Rick betecknar som monster. Rick tar sig ut i staden och scenariot är likt det Jim ställs inför i 28 Dagar Senare (2002). Det är öde och förfall och de enda människor han ser stapplar sig fram, hungriga på föda.

Han beger sig hemåt och blir nerslagen av grabben Duane som trott att Rick också är en av de levande döda. Pojkens pappa Morgan har skyddat sig själv och sin son och sätter nu in Rick i den senaste månadens händelser. Rick när ett hopp att hans fru Lori och deras pojke Carl lyckats ta sig till svärföräldrarna i Atlanta och ger sig skyndsamt iväg. Väl framme är det zombies överallt och vore det inte för Glenn, som sett honom på avstånd, skulle Rick snart bli en av dem…

Den första samlingsvolymen av The Walking Dead som nu utgivits på svenska innehåller de första sex tidningarna av de 84 som hittills utkommit. Robert Kirkman lovar mycket i förordet: ”Vi ska aldrig behöva undra vad som hände med Rick sen, för vi kommer få se det. The Walking Dead ska bli zombiefilmen som aldrig slutar. Eller… inte på väldigt länge i alla fall.” Utifrån den första volymen hoppas jag han står vid sitt ord. Det är rått och stundtals våldsamt men framför allt är det otroligt bra utfört både i berättandet och tecknandet. Redan nu hör The Walking Dead till de bästa jag läst i serietidningsväg och om kommande volymer håller liknande klass vet jag inte hur jag ska kunna vara återhållsam med lovorden. Köp!