Välförtjänt klassikerstatus

Ray Bradbury (1920-2012) kom att bli mest känd för sin dystopiska science-fictionroman Fahrenheit 451. Sedan utgivningen 1953 har den återkommande tryckts i nya upplagor och den utgjorde också grunden till filmen med samma namn från 1966.

Läsaren får möta Guy Montag som är brandman i ett framtida samhälle. Alla byggnader är numera brandsäkra och på den allmänna opinionens begäran startar brandmännen bränder istället för att släcka dem. Målet för deras fotogenbestärkta eldar är böcker, hus där böckerna befunnit sig i och i extremfallen även den person som haft böckerna i sin ägo. Montage blir bekant med den sjuttonåriga levnadsglada och ifrågasättande Clarisse och även han börjar alltmer ifrågasätta vad han håller på med, något hans hustru Mildred inte har någon förståelse för. Då och då räddar han undan någon bok och den nitiske brandförmannen Beatty är honom snart på spåren.

Fahrenheit 451 har fått välförtjänt klassikerstatus och jag tycker boken är lika bra denna gång som de två tidigare gånger jag läst den. Den skrämmande samhällssynen där staten kontrollerar medborgarnas varje skrymsle med bland annat media som hjälp har något otäckt bekant över sig och historien läses med stor behållning.