Vass trettioåring

I mitten av november för trettio år sen föddes Arne Anka. När det nu är dax för det tionde albumet i ordningen slår han fast att det faktiskt varit nutid precis hela tiden. Han tar en portion till, sjunger in våren med Krille, och trots att det finns kvällar som är som ryska filmer utan svensk text återfuktar han ständigt strupen på i synnerhet Zekes bar eller vilket vattenhål det nu må vara i allmänhet. Han ventilerar sitt missnöje över politiker ur de högra leden, kungahus och banker – ja åt det mesta som står för överhet och styrande. Med någon procentsats innanför näbben säger han det som många väljer att hålla tyst om och han skräder inte de cyniska orden. Christensen håller fortfarande fanan högt. Jag har inte tröttnat. Trettio år till? Inte mig emot.