Kampen för ett bättre liv

När Eunsun är elva år gammal har svälten och fattigdomen nått sådana nivåer att i princip allt i den lägenhet hon bodde i tillsammans med mamma och storasyster var sålt. De låg på golvet på en filt i kylan och visste inte hur de skulle klara sig. Nordkorea var stängt och isolerad, hårt hållet av en diktatorisk och totalitär regim som i grunden var ansvariga för folkets stora lidande och en ekonomi som befann sig i ett katastrofalt läge.

Mamman och de två döttrarna bestämmer sig för att fly. De har inget annat val. Många månader senare, när de levt som hemlösa och försörjt sig på att sälja kvistar och pinnar till ved, smyger de iväg över Tummenfloden istäcke och in i Kina. Det finns en överenskommelse mellan länderna att de som flytt ska skickas tillbaka så trion måste hålla sig gömda. En kvinna förbarmar sig över dem, lovar att de ska få riktiga tillstånd om mamman bara gifter sig med en kinesisk man. Löftet visar sig dock inte stämma; när kvinnan fått sina pengar för förmedlandet av kontakten syns hon inte längre till. Mannen är elak och något uppehållstillstånd syns inte till. Situationen är fortsatt mycket svår.

Eunsuns berättelse, som skrivits ner tillsammans med journalisten Sébastien Faletti, är både en gripande uppväxtskildring och en spännande flykthistoria. Här ges en röst från ett stängt land, från ett tystat folk som fortfarande lever under hemska förhållanden som är väldigt långt ifrån den vardag jag möter.