Spännande, engagerande och hoppfull

Även om jag aldrig varit någon större beundrare av Ingemar Olssons musik så läste jag självbiografin Tro, Pop & Kärlek (2007) med rätt stor behållning. Han skrev avslappnat och ledigt, berörde ämnen av olika karaktär och skapade en positiv nyfikenhet kring hans person. Hans senaste bok, Utvisningen, är också en skildring av faktiska omständigheter och författaren själv har en stor del i handlingen. Som deltidspastor i i Fellingsbro-församlingen Ängebykyrkan kom Ingemar i kontakt med många av de nyanlända svenskar som bosatt sig i orten och i flera fall var delaktiga i kyrkans verksamhet. Amireh och hennes nittonåriga dotter Zeinab hade flytt till Sverige för fyra år sen undan misshandel, tvångsäktenskap och en trolig dödsdom. De hade båda blivit kristna, döpta och upptagna i församlingen och då de konverterat riskerade de livet om de skulle återvända till sitt forna hemland Iran vars lagar stipulerar dödsstraff om man lämnar islam. Likafullt ansåg handläggare och beslutsfattare på migrationsverket att det inte förelåg tillräckliga skäl för ett permanent uppehållstillstånd och de har fått beskedet att de ska utvisas tillbaka till Iran.

Ingemar Olsson blir, med all rätt, rejält upprörd över beslutet som med stor sannolikhet innebär en dödsdom för de båda kvinnorna och han bestämmer sig för att göra allt han kan för att stoppa utvisningen. Tillsammans med församlingen, advokaten och bekanta till kvinnorna mobiliseras ett motstånd via aktionsgrupper, media, kyrkor och så vidare och de för en oviss kamp emot både myndigheten och klockan. Beslutet är redan taget och utvisningen ska verkställas snarast möjligt.

Utvisningen är spännande, engagerande och hoppfull och utan att författaren på något sätt framhåller sig själv framstår hans agerande både som behjärtansvärt och eftersträvansvärt.