Fotboll och kärlek i fokus

På kort tid har Fredrik Backman blivit en av Sveriges mest uppskattade författare och de bokslukare som missat En Man Som Heter Ove (2012) och Min Mormor Hälsar Och Säger Förlåt (2013) har i mitt tycke gjort ganska flagranta felprioriteringar.

Britt-Marie är en sextiotreårig kvinna som bestämmer sig för att ge sig ut på arbetsmarknaden. Sedan hon träffade Kent har hon skött om hushållet med en närmast manisk noggrannhet och när nu Kent har en annan kvinna måste hon ha något att göra. Mest handlar det om att någon ska sakna henne då hennes kanske allra största skräck är att hamna i den situationen att hon är död i lägenheten och ingen märker något förrän lukten avslöjar situationen.

Den yngre kvinnan på arbetsförmedlingen har väl inte så många jobb på lager men det går inte att värja sig mot Britt-Maries enträgenhet. Det lilla samhället Borg behöver en fastighetsskötare till fritidsgården under de sista veckorna innan nedläggningen. Allt annat där, förutom pizzerian, verkar också nedlagt och inte ens fotbollslaget har längre någon plan och än mindre någon tränare. Britt-Marie själv tycker att hon är omtänksam men omgivningen ser henne snarare som passivt aggressiv med både gnälliga och ältande tendenser. Hon känner världen genom korsord, är rejält hunsad och lever sitt liv som hon tror att Kent hade velat ha det.

Trots att hon hatar fotboll kan hon inte motstå att tycka om en av byns fotbollstokiga tjejer Vega. Hon påminner om Britt-Maries syster Ingrid som dog i en bilolycka när de var små. Vega och hennes kompisar har ett fotbollslag. Ingen dålig bedrift då klubben är nedlagd, planen borta och tränaren död. Trots att det är kanske det sista Britt-Marie kan tänka sig står hon plötsligt där som tränare för Vegas lag.

Precis som Ove i Backmans debutroman visar sig huvudpersonen ha helt andra karaktärsdrag än vad man kan tror från början. Känslan för att rätt ska vara rätt, att solidarisera sig med de som behöver det allra mest och ge upp delar av sitt eget för att någon annan är i behov av det. Även denna bok är riktigt rolig och författarens kombination av humor och allvar är klockren. Någon typ av avsteg från den ganska likartade mallen kan dock vara på sin plats inför nästa eventuella bok, annars finns det risk att det börjar kännas lite upprepande.