Crazy-humorns innersta essens

Ungefär ett år har förlupit sen jag borrade ner mig i den eminenta tidningen Mad’s begynnelse i Sverige. Återläst vissa valda delar och med aningen spänd förväntan försökt hålla koll på när fortsättningen stod för dörren. Och nu är det dax. Nummer tre till sex från 1961. Inga större avsteg från tidigare (eller för den skull senare) nummer och precis som föregående och första samlingsvolym är det en del som känns daterat, en del som kanske inte var riktigt lyckat ens första gången det begav sig och framförallt en hel del som är rätt kul.

Ta dig an ett bläckplumpstest, läs in dig på Shakespeare för nybörjare eller kom i rejäl kroppsbyggarform med både specialövningar och specialutrustning. Eller gå rätt på Lasse O Månssons sviriga inledningar, rolighetsförsöken i Forum För Fårskallar eller något helt annat.

Då undertecknad råkar anse att Kalle Linds texter av olika slag är bland det roligaste man kan sätta ögonen i är det såklart extra roligt att han skriver ett hyggligt historiskt porträtt av Lasse O Månsson. Allt sammantaget borgar för en närmast obligatorisk investering om man är på jakt efter crazy-humorns innersta essens.