Att växa upp i en kontrollerande miljö.

Johan Heltne är skribent och musiker. Han är nu aktuell med sin debutroman “Det finns ingenting att vara rädd för”. Boken handlar om Jonatan, 16 år som förälskar sig i jämnåriga Nina. Han kommer starkt troende familj, tillhör en frikyrkoförsamling (Livets Ord), går på kyrkans gymnasieskola i början av 90-talet och är duktig i skolan. Livet borde vara bra. Deras kärlek ifrågasätts dock av ledare och han lever hela tiden med en rädsla för att någon ska upptäcka deras relation och rapportera uppåt. Han vill därför att kärleken ska märkas så lite som möjligt. När de är på en resa i Israel väljer Jonatan att köpa samma isglass som Nina “för att det är nästan som att kyssas”.

Samtidigt brottas Jonatan med olika anfall, som kanske är epilepsi. Många människor ber för honom och utifrån församlingens ståndpunkt borde han bli frisk om han bara tror tillräckligt. Men Jonatan blir inte frisk. Efter olika utredningar konstateras det att hans sjukdomstillstånd beror på psykisk press från den miljö han lever i. En psykolog ifrågasätter den miljö han lever i. Frågan är hur man lyckas hantera psykologens ståndpunkter, när han ifrågasätter allt det man tror. När man lärt sig att helande eller fortsatt sjukdom beror på en själv. Det handlar samtidigt om två unga människors kärlek i en väldigt kontrollerande miljö.

Boken skrivs utifrån Heltnes egna upplevelser, även om han säger sig vara väldigt olik Jonatan. Boken är dock inte anklagande från författarens sida, gentemot församlingen och kristen tro. Istället väljer han att fokusera på de känslor som rör sig i Jonatans inre. Kärleken till Nina, hans egna känslor, sexualiteten, sjukdomen och människors olika reaktioner på det som sker. En givande och intressant bok som skildrar ett ung människas uppväxt i ett speciellt sammanhang. Dessutom skildrat ur ett perspektiv som inte är kvällstidningarnas.