Fortfarande mycket bra om Bricken och hennes familj

För Brickens barn är det andra tider än när hon växte upp. Liksom det var andra tider även för hennes föräldrar. Det har blivit 1900-tal och ingen behöver gå och lägga sig hungrig så visst är Bricken tacksam. Hon har fem barn och ett bonusbarn i livet som jobbar och står i efter sina förmågor. Men likafullt finns vemodet och oron där. Och visst finns det fog för hennes farhågor när det börjar pratas om ny strejk och äldste sonen Nikanor engagerar sig alltmer i revolutionära rörelsen som växt fram från Hinke Bergegren. Dottern Frida har träffa Efraim som studerade till pastor men när hon blir gravid mister han sin plats på utbildningen och hon får inte heller vara kvar som piga hos handlare Tunadal.

Bricken drömmer om att träffa en man igen men vet inte om det går att lita på ex-magistern Vilfrid Sundblads löften om att döpa sig och ingå äktenskap. Hon märker av att tiden håller på att springa förbi henne och vill både bromsa den och samtidigt se sina barn få en framtid utan samma förslitningar som arbetarna fått vänja sig vid hittills.

Det är femte boken om sågverksarbetaren Bricken och Olsson lyckas mycket bra med att föra berättelsen vidare in i ännu ett släktled utan att man tappar lusten för vare sig karaktärerna eller de djupt orättvisa förhållandena som rådde bland arbetarna. Mer och mer framstår Vibeke Olssons romanserie om som en av de stora arbetarskildringarna i svensk litteratur och har du ännu inte börjat läsa den så rekommenderar jag verkligen att börja läsa den från början.