Dramatik, skuld och skam

Dostojevskij skrev denna novell, som växte ut till en roman, 1869 och den publicerades första gången 1870. Huvudpersonen Aleksej Veltjaninov är en drygt fyrtioårig hypokondriker boendes i Petersburg. Han plågas av saker han gjort tidigare i livet och det är Pavel Pavlovitj Trustotskij som ligger bakom skuld- och skamkänslorna. Aleksej hade ett förhållande med Pavels framlidne hustru för ganska många år sen och Pavels dotter Liza är troligen resultatet av Aleksejs och hustruns tillfälliga möten. De två männen börjar mötas och träffarna präglas av dramatik, smärta och konflikt.

Den Evige Äkta Mannen brukar framhållas som en av författarens mest formfulländade romaner och är en ganska absurd historia där berättelsens utveckling och inveckling rör sig bland de teman som Dostojevskij ofta skrev om. Här finns skulden, skammen, synden och framförallt djuplodande människobeskrivningar. Personligen tycker jag F D är som allra bäst i det längre formatet där det myllrar av gestalter och lager på lager hela tiden läggs i personskildringarna. Samtidigt är det betydligt mer lättläst och framkomligt när han håller sig under tvåhundra sidor och jag tyckte om historien.