Färskvara med långt bäst-före-datum

Bakåtsneglingen åt 60-talet fortsätter och denna tredje gång är det lite tjockare vilket i och för sig inte är så konstigt då det nu hinns med sex nummer istället för, som i de två tidigare volymerna, fyra.

Det börjar med en historisk avdelning där den första tecknaren för Svenska Mad – Torvald Sundbaum – porträtteras tämligen ingående. Slungas sen direkt vidare till nummer ett från 1962 och som så många gånger förr slås jag av hur mycket jag roas av Lasse O Månssons inledningar. Sen är det hetsiga kalaset igång och ämne efter ämne betas av i sån takt att man fortfarande förvånas över de idésprutor som hittade komiska poänger i allt från julfirande, doktorer, godnattsagor, soptunnor, magar, annonser, mikroskop, spåkärringar och mycket mycket mer. Den innehållsmässiga nivån är överlag snäppet vassare än i sina föregångare men likväl tappas en del fart då och då och det vore lögn att påstå att allt håller måttet. Samtidigt är det häpnadsväckande att humor – som i många fall är färskvara – med över femtio år på nacken fortfarande känns aktuell och rolig så pass ofta som i Samlade Årgångar Del 3.