Ett tydligt patos

Hansén lyckades väldigt bra med Mikael Wiehes Sång Till Modet (2006) och mitt förhållande till musikern Wiehe fick en, om än tillfällig, uppsving. När han nu ger sig i kast med Bruce Springsteen är utgångspunkten en annan. Författaren har inte pratat med huvudpersonen men grävt i så många arkiv och minnesbanker att man får känslan att han skriver om en kär vän. Och så är det nog, hans förhållande till denna världsartist sträcker sig långt tillbaka och verkar vara så viktigt att det ibland nästan gränsar till religion. Stig detaljstuderar texterna till hans sånger och försöker kartlägga vad herr Bruce egentligen sjunger om. Skiva efter skiva gås igenom och det är mamma och pappa, Mary och Jack, politik, hungrande hjärtan, bilkörning och ensamhet och glädje och en hel del annat.

Ofta blir det återblickar från konserter eller resor i musikerns fotspår och texten pendlar mellan dagbok, reportage och biografi. Subjektivt och tilltalande för en relativt snäv läsekrets men med ett tydligt patos och en fingertoppskänsla för intressant kuriosa.