Triangeldrama i operavärlden

Herman Hesse (1877-1962) tilldelades Nobels litteraturpris 1946. Vanligen brukar Stäppvargen (1927) och Siddharta (1922) framhållas som hans kanske främsta böcker men han skrev ett stort antal romaner utöver dessa som man inte bör förbigå. Den senaste som kommit i ny svensk språkdräkt är Gertrud (1910) som fram tills nu inte nyöversatts sen den ursprungliga svenska översättningen 1913.

Boken är ett triangeldrama där operasångerskan Gertrud är föremål för intresse från både kompositören Kuhn och operasångaren Muoth. Kuhn är av det mer introverta slaget och hans melankoliska sinnelag framstår tydligt i grubblerier som: ”För mig ter sig människolivet som en djup, dyster natt som skulle vara outhärdlig om inte himlen då och då genomkorsades av blixtar, vars plötsligt uppflammade ljus är så trösterikt och underbart att de få sekunderna förmår utplåna och rättfärdiga åren av mörker.” Muoth är betydligt mer extrovert och sällskaplig och ger ett mycket mer självsäkert intryck. Trots deras olikheter är deras vänskap ihållande även när de båda ovetande om varandra faller för samma kvinna. Historien är ganska sorglig men det finns en behaglig värme och jag tycker att personporträtten är riktigt bra. Bokens upplösning är tyvärr lite väl abrupt och drar ner helhetsintrycket något.