Rappt, roligt och spännande

De Fyras Tecken är den andra serieadaptionen som förlaget Apart ger ut med den slutledningskvicke detektiven Sherlock Holmes i blickfånget. Doyles andra bok om Holmes utspelar sig 1888 och publicerade 1890 i Lippincotts Monthly Magazine. Doyle hade mer eller mindre gett upp detektivskrivandet efter hans första försök – En Studie I Rött (1887) – och hade för avsikt att istället ägna sig åt seriösare och så kallad finare litteratur. Dock fick han ett så bra erbjudande av Joseph M Stoddart på LMM att han inte kunde säga nej, vilket tveklöst känns som en välgärning för de många läsare som alltjämt hittar till Doyles skapelser.

Fröken Mary Morstan berättar för Holmes och Watson att hennes far var officer vid ett indiskt regemente. Då han fått permission skickade han ett telegrafi till Mary om att mötas i London. Fast något möte blev det inte då han inte dök upp. Efter fyra år fick hon en dyrbar pärla skickad hem till sig med okänd avsändare. Sen dess har det varje år, vid samma datum, anlänt en ny pärla. Alldeles nyligen har någon – troligen den som sänt pärlorna – skickat ett brev där denne vill träffa Mary. Hon är nyfiken men vill gärna att både Sherlock och John följer med henne.

En spännande berättelse med kittlande ingredienser som mord, sammansvärjning och en stor skatt. Författaren hade lagt lite mer krut i skrivandet och den skickligt redigerade serieadaptionen är både rapp och rolig.