
Vibeke Olsson
Vibeke Olsson
”Drömmen Om Elim” (2016)
Förlag: Libris
Längtan, tillkortakommanden och församlingsgemenskap
Vibeke Olssons starka arbetarskildring om Bricken är en av de senare årens större läsupplevelser och de fem böckerna som kommit i den serien har starkt bidragit till att jag fått upp ögonen för hennes författarskap.
Drömmen Om Elim är hennes senaste roman och på samma genuina sätt beskriver hon (fri)kyrkans värld i ett lyster som känns på riktigt, som är osminkat och därför även ärligt. Det kretsar kring frikyrkoförsamlingen Elim, centralt belägen i Stockholm på 80-talet. Pastorn Andreas vill göra allt han förmår för att alla ska trivas, även samhällets trasiga, sköra och utsatta individer. Hans fru Ann-Charlotte basar ofta med kompisen Malena i kyrkans café. Lily och Lisa tar stort ansvar och upptäckargruppen på torsdagar brukar frekventeras av ganska många besökare dit bland andra Hassan och Ines räknas. Simon och Kicki har precis fått sonen Elias och även om de trivs så börjar det gnaga hos dem båda om Elim verkligen klarar av alla psykiskt sköra som inte verkar vilja förändras av det kristna budskapet.
En hoper personer fulla av längtan och tillkortakommanden, precis som i alla andra sammanhang. Pastorn Andreas ställer frågan om församlingen bara är till för de lyckade eller ska även de förlorade fåren få plats?, både till sig själv och till de andra i gemenskapen men stretar på i ett tempo där han inte hinner – eller inte vill inse – att det bubblar betänkligt under ytan. Kyrkobyggnaden är belånad upp över taknocken, Malena kämpar förgäves och i skymundan med sitt drickande och Ann-Charlotte sänder ut signaler han inte är tillräckligt uppmärksam på.
Drömmen Om Elim är fiktiv roman med fiktiva personer som beskriver ett scenario som skulle kunna ha hänt, eller kanske till och med har hänt, i en av alla de frikyrkoförsamlingar som periodvis sjöd så mycket av liv, gemenskap och sammanhållning. I boken möter man samma underliggande stråk av sorg som i Jonas Gardells bästa böcker och det är inte svårt att känna med och för de olika människorna som har så stora förväntningar och förhoppningar.