Om relationen till nuet

Robert Erikssons två tidigare böcker var/är läsvärda och självfallet ger det ett utökat intresse att närma sig även denna hans tredje publicerade bok. Med meningen ”Vår tids bilder av vad som är lycka driver oss till olycka” gör han ett slags avstamp mot något annat. Med Predikaren som utgångspunkt landar han i nuet, om de små stegen i varje ögonblick där din egen röst kan skönjas. Precis som tidigare hämtar han stoff från både den kristna traditionen och från den samtida kulturen och det görs med träffsäkerhet och eftertänksamhet vilket jag uppskattar stort. Livet är kort, oförutsägbart, bräckligt och många gånger rejält ovisst. Det som varit går inte att ändra märkbart på och planerna framåt kan grusas av alla möjliga olika anledningar. Nuet är den enda konstant vi helt säkert har till vårt förfogande.