Styvdottern

Jefimov får ärva vännen Jegorusjkas fiol och börjar spela. Själv hävdar han att han är den tveklöst bästa violinsten i Sankt Petersburg, ja kanske i hela världen, men då han gör sig omöjlig överallt blir det si och så med karriären. Utfattig och i dåligt skick gifter han sig med en änka för att hon råkar ha en mindre summa pengar. Snart börjar han förlägga orsaken till sitt öde på sin hustru och vägrar spela. Ingen tror längre att han har de förmågor han vidhåller, ingen med undantag av styvdottern Annette ”Netka” Nezvanova. Hon kommer att älska honom lika innerligt som hon avskyr sin mor. När båda vårdnadshavarna dör blir hon upptagen i furstens familj och får nu en helt annan livssituation. Från den enkla enrummaren till det stora huset är det långt och det är inte lätt varken för henne eller för furstens jämnåriga dotter Katja att hålla sams.

Fjodor var en av deltagarna i en socialistisk studiecirkel. Det skulle man inte enligt staten, som arresterade honom med flera i slutet av april 1849. Åtta månader fängslad i Sankt Petersburg, i Peter-Paulsfästningen, innan han fördes till avrättningsplats där han tillslut fick veta att han benådats och istället för döden fick straffarbeta i Sibirien. Den bok som han höll på med, Netka Nezvanova, var tänkt att bestå av sex fristående delar men de sammanlagt tio årens internering och strafftjänstgörning kom emellan så det blev inte mer än tre delar. Klart intressant bok med både Jefimov, Netka, Katja och fursten som väldigt bra personporträtt. Hade helt klart varit kul att veta hur Dostojevskij tänkt gå vidare och knyta ihop de olika delarna, men boken fungerar och är en av de bättre jag läst av hans kortare romaner.