Sjödin när han är som allra bäst

Flertalet av er som läser detta har säkert stött på Tomas Sjödin tidigare. Som föreläsare, pastor, sommarpratare eller författare. Jag Lutar Åt Gud är en samling av 85 krönikor som tidigare publicerats i Göteborgs-Posten, där han varit krönikör sen andra hälften av 90-talet, och i några fall i Dagen.

I detta skriftformat gillar jag Tomas Sjödin bäst. Kortare texter där det stora allvaret och den lilla människan och hennes vardag möts. Andligheten görs självklar och enkel, i positiv bemärkelse, och det med formuleringar som få andra är i närheten av. Lite som Björn Ranelid men med innehåll och utan det sökta svåra ordsvammlandet. Det är smärta men ännu mer hopp och lindring, det är sorg men minst lika mycket glädje. Den glädje som finns i vardagens små mirakel. Det är texter om livet. Texter som lutar, precis som livet. Lutar åt Gud.

Ur en mängd tänkvärda funderingar valdes följande ut som exempel:
”När allvaret sätter in minns man något som man lätt glömmer när allt rullar på. Det må vara smärtsamt, det må vara rannsakande, men det är som att komma hem. Vi vet att vi är ämnade för något mer, ämnade för något större.Det lättvindiga, det roliga, allt det där man kan unna sig, det som sätter guldkant på tillvaron, har nog sin plats i våra liv men hem leder det inte. För det krävs modet att ta allvaret på allvar. ”