En lång läsvärd redogörelse över den svenska gudsuppfattningen genom århundradena

Litteraturdocenten Göran Hägg har bland annat gjort sig känd för sina läsvärda översiktsverk Den Svenska Litteraturhistorien (1996), Världens Litteraturhistoria (2000) och 1001 Böcker Du Måste Läsa Innan Du Dör (2008). Nu har han gett sig i kast med den svenska religionshistorien. Givetvis välkommet då det inte direkt vimmlar av verk i den nischen, åtminstone inte avsedda för oss som inte har den akademiska religionshistorien som arbetsfält.

Hägg skriver inledningsvis att han själv inte är troende eller tillhörande av något religiöst samfund men likväl försöker han bena ut frågan om hur svenskarnas uppfattning av Gud sett ut sen Ansgars dagar och fram till nu. Det är en lång redogörelse – drygt femhundra sidor – från hednatiden via helgon, biskopar, häxpanik, frikyrkor, sektstiftare och psalmförfattare ända fram till den statsåtskilda svenska kyrka vi har idag.

Jag, som själv har varit aktiv sen koltåldern inom Evangeliska FosterlandsStiftelsen, Bibeltrogna Vänner och på senare tid Evangeliska FriKyrkan, hade hoppats på några utvikningar åt de hållen, men så blir det tyvärr aldrig. Fast det finns tillräckligt mycket annat som bidrar till läsvärdet. Som Konsten att läsa kyrktak, tankegångar kring bibelöversättningar och psalmboksreviderande och hur dagens svenska kyrka i huvudsak verkar inrikta sig på att vara politisk korrekt snarare än att förlita sig på Bibeln eller traditionen.

Författaren kan väl knappast beskyllas för att vara objektiv men det framgår ganska väl när hans personliga åsikter vävs in i de ofta fyndiga formuleringarna.