Minnen det glöder om

Han argumenterar länge med förläggaren – vilken av de sex han haft minns han inte – som gärna vill att han skriver sin biografi, sina minnen. ”Jag inbillar mig inte att jag minns någonting.” Men sen börjar han likafullt minnas sin hembygd och människor och upplevelser som där fanns. Om han var född eller inte när det som han minns skedde saknar betydelse och med den vetskapen är det kanske inte så konstigt att han tydligast av allt minns sin morfar trots att han dog sexton år innan Torgny föddes.

Vad som verkligen har inträffat är inte så viktigt så någon självbiografi i egentlig mening är det väl knappast. Det som betyder något är språket, iakttagelserna och de varma skrönorna – eller om det nu är minnena – som allt tillsammans bildar ännu en Lindgrenroman som det glöder om. Troligen hade han lungsot, älskade Mozart och Thomas Mann samt gick vilse i Paris med Göran Tunström en gång och troligen kommer jag läsa denna bok flera gånger till trots att jag sällan läser samma bok mer än en gång.