Håller väl för en uppdatering

Som bekant så lär man sig så länge man lever. Nyligen visste jag inte ens att George Benson fanns. Nu har jag lyssnat en hel del på hans senaste platta och får skämmas lite att han var obekant då detta är hans fyrtiofemte skiva i ordningen.

Här tolkar han Chuck Berry och Fats Domino och visar att den jazz möter rock möter soul möter blues som förenar dem håller väl för en uppdatering till ett något nyare sound. Merparten av de tio låtarna fungerar väl och oavsett om det är mer av det svängiga New Orleansgunget eller det är lite mer sockrat snygglallande med stråkar och vän röst så är det låtar som håller och som dagens publik – mig själv inräknad – mår gott av att få höra.