Roman om beat-ikonen

Den amerkanske författaren Jack Kerouac dog svårt försupen redan som 49-åring. Året var 1969 och de sista åren hade han bott med sin mamma och sin sista fru långt ifrån sin krafts dagar och upptäckarlust.

Mytologiseringen om Kerouac som person tenderar att överskugga hans författarskap och Per Planhammar är långt ifrån den förste som ger sig i kast med att beskriva hans liv. Med det inte sagt att Planhammar inte lyckas med sitt uppsåt att skriva en roman om Kerouacs sista år. Han varvar faktiska händelser med drömmar, minnen och kommentarer samt låter personer som på ett eller annat sätt stod författaren nära komma till tals.

Här finns givetvis Neal Cassady, Robert Boles och Ginsberg och ofta återkommer Jack storebror Gerard som dog 1926 då Jack endast var 4 år gammal. Här finns alkoholen och den slutliga bitterheten. Främst genomsyras Efter Honom, Syndafloden av Kerouacs upptagenhet av språket och litteraturen och Planhammar har med sina många olika fragment skapat en romanbiografi som känns trovärdig och möjlig och då och då förleds jag nästan att tro att huvudpersonen själv stått för skrivandet.