Ny platta, nytt sound, nytändning

I mitt tycke hör Ett Slag För Dig (2000) till de allra bästa svenska plattorna. En favorit när den kom, en favorit än. Inte utan att det försvårar lyssningen av andra album signerade Tomas Andersson Wij. Ständigt en hög lägstanivå men samtidigt för mycket same-same och när jag bläddrar igenom diskografin är det ett flertal skivor som jag aldrig egentligen lyssnar på.

När Jag Var Ett Konstigt Barn började spelas tändes hoppet och när så hela skivan anlände spetsades öronen allt mer. En Thåström-referens i öppningslåten gör mig genast på bra humör. Fortsätter med skivans höjdpunkt Sträck Ut Dina Armar som är lite poppigare och lite luftigare än hur han brukar låta. Synthar och beats som påminner lite om Jonathan Johansson och jag gillar det skarpt.

Dit Du Går har den där psalmiga Nick Caveiga känslan som går rätt in och tillsammans med stråkar av Fläskkvartetten ger det en mycket vacker sång som andas mycket hopp trots melankolin i stämningen. Läppstift På En Gris är ett annat exempel på en fantastisk låt. Verkligen lyckat med lite mer elektroniskt inslag och att det även genom hela skivan produktionsmässigt låter väldigt bra bidrar till att Högre Än Händerna Når tveklöst är den bästa TAW-skivan på länge. Antagligen lite för tidigt att tillskriva redan nu, men jag törs nog drista mig till att säga att detta är hans bästa platta på tjugo år. I alla fall har jag inte lyssnat så intensivt på någon av hans skivor när de släpptes som nu. Inte så många andras heller. Väldigt bra.