Memoarer från en av Sveriges främsta idrottare

Som sextonåring fick Patrik en rejäl utskällning av rektorn och orden ”Patrik Sjöberg, både du och jag vet att du kommer att bli ett socialfall” hade lika gärna kunna predestinerat livet. Istället vann Patrik SM i höjdhopp bara halvåret senare, som den yngste mästaren någonsin i manlig friidrott. Karriären var bara i sin linda och framgångarna, som nådde sin peak på DN-galan i Stockholm 1987 med världsrekordet 242 cm, fortsatte genom hela hans aktiva idrottsgärning. Alltjämt är han världens näst bäste höjdhoppare genom tiderna.
Parallellt med de idrottsliga framgångarna kunde ofta pressen gotta sig i detaljer som rörde snabba bilar, kvinnor, fester och en hel del kontroverser med bland annat svenska friidrottsförbundet.

Men det fanns även en annan, en mörkare, sida. En sida som Patrik inte ville skulle synas, tillika en sida som de som borde kunnat misstänka något blundade för. En frånvarande pappa som hellre lät Patrik och hans bror bo på barnhem än hos honom när mamma låg inlagd sjukhus lade en grund för ett bekräftelsebehov som tränaren Viljo Nousiainen inte var sen att utnyttja. En väldigt kompetent tränare som var med om att föra Patrik till toppen men som även hade en annan, mer dold, agenda i förhållandet till de unga pojkar han tränade.

Tillsammans med journalisten och författaren Markus Lutteman har huvudpersonen tecknat sina memoarer. När en av våra absolut största idrottare genom tiderna berättar sin historia är det såklart inte svårt att bli nyfiken. Då det dessutom gäller en person som beskriver delar av sig själv på följande sätt: ”Jag har aldrig valt mina fajter eller mina krig, jag har gått till motattack på bred front mot allt och alla” (s. 202) anar man en hel del läsvärt stoff. Att skriverierna som följt boken nästan uteslutande kommit att handla om sexuella övergrepp är på ett plan förståligt men Det Du Inte Såg rymmer mycket mer än så.