En självskriven klassiker

De tre delarna som publicerades 1985 respektive 1986 för att sen sammanställas till en helhet är inte de enklaste historierna att förstå sig på. Stad Av Glas är den första och där handlar det om deckarförfattaren Quinn som ställs inför ett knivigt mysterium då han låtsas vara Paul Auster. I Vålnader, som är den andra delen, anlitas Blue av White för att hålla Black under ständig uppsikt. I den sista delen, Det Låsta Rummet får berättaren ett oväntat brev av frun till en gammal kompis där hon skriver att kompisen Fanshawe är försvunnen.

New York Trilogin är en deckare men långt ifrån en traditionell deckare. Istället utvecklar det sig till något helt annat. Något som jag ännu inte fullt ut begriper – och kanske aldrig kommer att göra – men där de olika delarna likafullt hänger ihop, eller åtminstone verkar har beröringspunkter.

När Paul Austers genombrottsbok nu kommit i nytryck genom Norstedts klassikerserie läser jag den för andra gången. Behållningen är ännu större än sist men jag är redan intresserad av att läsa den ännu en gång för att, om möjligt, komma underfund med mer. En självskriven klassiker.