Skönt nostalgisk minnesbok

Det är kul med minnen. Nostalgin är ibland precis lika underhållande och att det var bättre förr – när man själv upplevde det – är ju som regel närmast självskrivet. Med tanke på hur ofta det repriseras gamla barnprogram där Astrid Lindgren hade ett finger med i tillblivandet börjar man då och då fundera på om det faktiskt inte var bättre förr, i alla fall på TV.

Göran Everdahl formulerar sig fyndigt med ”Man kan bli för gammal för att se på barnteve men man blir aldrig för gammal för att se tillbaka på barnteve” och sen gör han just det; ser tillbaka på barnunderhållningen sen TV:ns första flimrande bilder.

På femtiotalet, och ett bra tag framåt, var barnteve synonymt med dockteve. De personliga favoriterna Skrotnisse Och Hans Vänner samt Fablernas Värld finns givetvis med i genomgången.

Sen har vi de mer dramabetonade vardagsrealistiska serierna där Den Vita Stenen och Ebba & Didrik utmärkte sig. Även om Astrid Lindgrens berättelser består av många inslag som knappast kan betecknas som vardagsrealism kan man räkna filmatiseringar av hennes böcker hit också.

Sällan har dock barnteve varit så uppskattad som när det visats tecknad film. Bland annat Kalle Anka, Bamse, Kalles Klätterträd, Doktor Snuggles och inte minst Professor Balthazar minns jag och många med mig som riktiga högtidsstunder fast att jag inte egentligen kommer ihåg så mycket av innehållen.

När man kom längre upp i åldrarna var det Hajk, Barnjournalen och Bullen som lockade mest och Göran Everdahl får med också dem i sin härliga bok. Lusläser jag rätt så är det bara Lilla Sportspegeln av program jag verkligen ville se som denna bok inte tar upp. En miss, men en riktigt liten sådan i en skönt nostalgisk minnesbok.