Gladare, hoppfullare och lika bra som förra plattan

Vagabondhjärta (2019) var/är en riktigt stark platta där jag tyckte Olov Antonsson hittade helt rätt i både texter och melodier. Den nu aktuella tredjeskivan av samme man går i samma spår, om än med mer glädje och hopp och utan sorgsna refränger.

Inte alls dumt. Imponeras av de väl genomtänkta blås- och stråkarrangemangen som kryddar det hela så läckert. Likaså texterna sticker ut rejält och det är få förunnat att kunna skriva om kärlek och förälskelse utan att trilla dit i floskler och för stora ord.

Bland ett flertal starka låtar fastnar jag särskilt för Ljusare Sen med den härliga texten ”Och om du blir jagad av regnmoln, om stormar piskar dig. Kan du låtsas att jag är Bill Withers och luta dig mot mig, min vän. Så blir det ljusare sen.” Och den avslutande textraden i samma låt: ”Man får knäppa sina händer och hoppas att det blir ljusare sen. Att det blir ljusare sen.” lämnar ett positivt sista intryck. Mycket bra svensk pop med inslag av visa och singer/songwriter.