Jenny Rogneby
Förlag: Ordfront
Oväntade vändningar och nagelbitande spänning
Femåriga Ina vaknar av ännu ett bråk. Som så ofta förr har mamma blivit pappas slagpåse. Ina smyger ut från sitt rum och ser först pappa sitta på mamma. Fast det hörs inget skrik, inga gråt. Mamma är tyst, stilla. Pappa börjar dra mamma genom lägenheten ut mot trappuppgången. Det är blod på golvet. Ina ringer till polisen.
Tolv år senare har varken Ina eller hennes tre år yngre lillebror Timmy träffat pappa Christer, som dömdes till livstidsstraff för mord på mamma Chana. De har bott hos moster Vera och hennes man och Vera har varit tydlig med att Christer inte ska ha någon del i barnens liv.
Christer närmar sig slutet av sitt straff. Ett straff som blir ännu kortare om han ställer upp på medling med offret, eller i detta fall Ina som var det överlevande vittnet. Angela Lans är medlaren som driver pilotprojektet där gärningsmän och offer ska träffas. Denna gång höjs många kritiska röster utifrån händelsens grymhet. Men Ina önskar svar och ger ett jakande besked.
Angela får en tuff uppgift. Både med själva medlingen och med kringpersoner som inte vill att den ska äga rum. Dessutom oroar hon sig för sin syster Hanna som flyttat hem till henne och sambon Liam efter en längre inläggning på psykiatrisk klinik. Saker och ting är helt enkelt inte som de verkar.
Vanligen är jag inte så förtjust i att inte hänga med från första början i bokserier. Uppskattar att lära känna huvudpersonen – och kringkaraktärerna – mer och mer och samtidigt ha lite mer koll på de återkopplingar som senare böcker oftast bjuder på. När det nu av olika anledningar inte blivit av att jag läst Medlaren (2022), som är den första boken om Angela Lans, var det med viss tvekan. Denna gång gick det bra. Vittnet är en fristående fortsättning och att läsa den på egen hand är inga problem. Fångas direkt in i berättelsen och greppet släpper egentligen inte nån gång under de närmare femhundra sidor kriminaldramat pågår. En otäck grundhistoria där det vankas flera oväntade vändningar, stora sådana dessutom. Tycker att de verkligen får boken att tända till lite extra och i den långa raden av kriminalförfattare är Jenny Rogneby en jag blir riktigt sugen på att läsa mer utav.