Abstrakta drömmar i svart tusch

Ölandsuppväxte och numera Berlinboende Max Andersson (född 1962) har slutligen färdigställt det seriebygge som påbörjades för arton år sen. En mycket märklig släktsaga där huvudpersonen besöker utgrävningar av föräldrahemmet och hittar delar av sin familj. De försöker bli en familj igen men det kommer hela tiden otroliga saker emellan.

Författaren/tecknaren har baserat denna berättelse på drömmar och inga vanliga drömmar är det heller. Lik under bordet, ansiktslösa personer, kroppsdelar, pornografisk dokusåpa och felbyggda hus där det hela tiden händer något. Allt tecknat i svart mörkt tusch besläktat med både Joakim Pirinen och Lars Krantz samtidigt svävande och skrämmande som de bästa Lynchrullarna. Drömmar, mardrömmar och verklighet lotsas runt i labyrinter på nästan fyrahundra sidor. En bildruta per sida ger mycket detaljer och rymd i berättelsen och även om det är abstrakt och öppet för en mängd tolkningar drar det inte iväg på allt för långa sidokrokar. Mycket speciellt.