Allt du behöver veta om fritidsmusik

Det studentband som premiärspelade på lilla teatern i Lund 26/11-1976 fick någon tid senare sitt genombrott i den då framväxande rock/pop-metropolen Klippan med den egenskrivna låten Bertils Gatukök. Med Bo Åkerström i spetsen sjutumsdebuterade de med Gå Mot Strömmen (1979) och i albumformatet med Att Kunna Men Inte Vilja året därpå. Därefter har det gått i sakta, men samtidigt stabil, mak genom både år och olika medlemmar och nu nästan exakt fyrtio år senare föräras de bok och är samtidigt aktuella med ännu en strålande samling sånger.

Jag hade inte börjat gymnasiet i just Klippan när jag hörde den fantastiska Klippan Centrum första gången. Men jag tror faktiskt det var en i det samhällets lilla skivaffär som jag köpte en av de första cd-skivorna med bandet och jag klickade med bandets musik så mycket att jag fortsatt följa dem genom åren. Hela tiden har de varit ett band som stuckit ut med sina underfundiga betraktelser, det proggdansbandiga soundet och Åkerströms karaktäristiska röst. Musiken har beskrivits som landsortsrock, opolitisk progg och av bandet själva som fritidsmusik; då de spelar musik på sin fritid och sjunger om sånt som andra gör på sin fritid.

Alverfeldt har skrivit en initierad biografi som ”skildrar gruppen i text och bild genom egna och andras ögon.” Här finns det mesta som är värt att veta om medlemmar, låtar, spelningar och så vidare. Given läsning om ett av Sveriges klart mest underskattade band.