Berättelse från en sekteristisk uppväxt

När Jenna lämnade Scientologikyrkan 2005 var hon tjugoett år gammal och mer insyltad i deras verksamhet än de flesta någonsin kommer att bli. Som brorsdotter till högsta hönset David Miscavige var förväntningarna högt ställda på henne redan som väldigt ung och uppväxten på rörelsens internatskola – som hennes föräldrar placerade henne på för att helt och fullt kunna ägna sig åt sin tro och utveckling – präglades av en förtryckande kultur där det egna tänkandet ständigt ifrågasattes och motarbetades. Skulle någon fortfarande ha några dubier kring om det är en kyrka eller inte, om det är en sekt eller inte och om huruvida de sysslar med manipulation på gränsen till (och även över gränsen för) hjärntvätt då är denna bok rekommenderad läsning.

Språket är bra, innehållet är intressant och den brottningskamp som beskrivs mot slutet är svår att förhålla sig likgiltig inför. Personligen hade jag gärna sett ännu mer redogörelser för hur läran utövades i praktiken men det kanske blir föremål för andra böcker.