Jonas Gardell

Jonas Gardell

”Om Jesus” (2009)

Förlag: Norstedts

Tankeväckande

Jonas Gardell som kallar sig själv kristen medger ganska tidigt att han inte kunnat frigöra sig från vem han själv är och vad han innerst inne hoppas och vill att Jesus ska vara när han försökt vara objektiv i sin nya bok. Också jag delar Gardells fascination för bokens huvudperson och har sen tidigt i livet mer eller mindre på egen hand bekantat mig med mycke av det som skrivits och förkunnats om Jesus. Att jag därför känner igen en hel del är inte särskilt anmärkningsvärt. En hel del av innehållet, och slutsatserna, i boken är dock inget som brukar pratas, skrivas eller förkunnas om och det kritiska förhållningssätt som genomsyrar boken ger sammantaget en bild av Jesus och Gud som jag inte delar och som jag tror har relativt få anhängare i kyrkorna runt om i landet.

Historiens Jeshua hamnade, enligt författaren, i skuggan av Jesus Kristus och denne tandlöse analfabet var varken Guds son, fri från synd eller sänd för att ta mänsklighetens straff. Istället var han en budbärare från Gud med ett budskap som kortfattat går ut på att alla människor omfattas av Guds oändliga kärlek alldeles oavsett vad de tror eller hur de handlar. Gud kommer inte döma någon, inte utestänga någon bara älska och förlåta alla. Gardell skriver: ”Min Gud är de utsattas Gud, kvinnornas Gud, de homosexuellas Gud. Min Gud är de mobbades Gud, de lidandes Gud, De maktlösas Gud. Jag förklarar krig mot den andra guden.” Den guds- och Jesus bild som boken målar fram är annorlunda mot den som kyrkan förmedlat genom historien och som merparten av kyrkan även nu lär om. Möjligen övertolkar jag en aning men Jonas Gardell verkar förklara krig mot den Gud som kyrkan stått och står för, vilket så klart kommer sticka i ögonen på många. Samtidigt är han en mycket duktig författare som läst in sig ordentligt på ämnet och boken väcker många tankar. Att han sen gör det lite enkelt för sig genom att konsekvent hävda motstridiga bibelord/verser som senare tillägg, symbolik och metaforer, stilistiska utbroderingar, fabriceringar och så vidare och att den snuttefiltsgud han propagerar för som älskar allt och alla, synd såväl som syndlöshet, rätt såväl som orätt inte riktigt får stöd i hela nya testamentet förändrar inte bokens läsvärdhet.