Ett starkt vittnesbörd

Något är – eller verkar åtminstone vara – extra kittlande med just musiker som omvänder sig till kristendomen. Genom åren har jag stött på ett antal titlar i ämnet där omvändelsehistorien sätts i samband med yrket vilket inte är så vanligt för andra typer av arbeten. Än så länge har det varit väldigt få böcker med exempelvis följande titlar: Svetsaren som lämnade satan, Bagaren bryter nu herrens bröd eller Rörmokaren lever raka rör för den allsmäktige. Min fundering ska inte ses som kritik mot Backs bok utan är snarare nån slags löst spekulerande.

Pontus J Back föddes i Jyväskylä 1972 och det var tufft i starten. Hans pappa misshandlade gång efter annan mamman så hon lämnade honom redan innan Pontus föddes. Han gav sig dock inte så tillslut såg hon ingen annan utväg än att adoptera bort Pontus med hjälp av Rädda Barnen. Sju månader gammal blev han nu finlandssvensk och fick växa upp i ett bra hem med en underbar barndom enligt hans egen beskrivning. Tidigt kom musiken och Elvis och The Boppers blev snart favoritartister. Pontus började spela tidigt i olika band och intresset var stort. Han träffade Hannele, de gifte sig och fick fyra barn. Men mitt i den växande musikaliska framgången i band som Rubbish Bros, Erocktica, Skinny Molly och Horsetraderz skenade alkoholkonsumtion i kombination med tabletter och narkotika iväg. Beroendet var starkt och inte ens alkoholkramp lyckades bryta hans destruktiva mönster. Men på ett sjukhus 2007 efter konstaterad levercirros fick han besök vid sjuksängen. Jesus inte bara besökte utan förvandlade Pontus liv och gav honom helt andra mål och prioriteringar än tidigare.

Författaren beskriver ett livsomvandlande och det är ingen tvekan om hans vilja att dela med sig av vad han varit med om. Ett vittnesbörd som är starkt men som samtidigt mått bra av en bättre korrekturläsning då det språkligt haltar då och då.