Det goda berättandet håller i sig.

I våras fick Vibeke Olsson välförtjänt Wallin-priset för boken Sågverksungen (2009). Den då elvaåriga Bricken har nu i den andra romanen blivit fjorton år. Hon går i sin fars fotspår och har fått arbete på sågverket. Hon är ribbkaperska och det är ett farligt och ansträngande arbete i närheten av de stora sågklingorna.

Bricken brottas med funderingar över vad som är viktigt i livet. Kompisarna och arbetskamraterna eller gudstron och förberedelserna inför dopet i församlingen. En allt djupare oro för hennes mors dåliga hälsa slåss också om uppmärksamheten tillsammans med funderingar över kärleken.

Jag tyckte mycket om Olssons förra bok och det goda berättandet håller i sig. En arbetarroman i stil med Moberg och Fogelström där det sena artonhundratalets tunga sågverksarbete i områdena kring Sundsvall är i fokus. Ser framemot fler delar.