Inte ett nytt evangelium men en berättelse i den riktningen.

Efter att ha läst Pullmans storslagna fantasytrilogi om Den Mörka Materian är det såklart välkommet med nytt romanstoff. Bokens första mening beskriver ganska väl vad det kommer handla om – Det här är berättelsen om Jesus och hans bror Kristus, om deras födelse, deras liv och den enes död. Han skriver inget nytt evangelium utan det betonas att detta blott är en berättelse men är man någotsånär bekant med evangelierna och dess personer känns mycket igen.

Såklart är det också skillnader. Riktigt stora skillnader. Maria föder Jesus som är en stark och frisk pojke full av upptåg. Men hon föder även hans tvillingbror Kristus som är liten, ynklig och ofta sjuk. I vuxen ålder är Jesus snickare medan Kristus mest håller till i synagogan. Jesus blir döpt av Johannes döparen och börjar följa hans undervisning. Han ger sig ut i öknen för att fasta och frestas där. Inte av djävulen som i Nya Testamentet utan av sin bror Kristus. När Jesus kommer tillbaka från öknen vill hans far Josef ställa till en fest för sin förlorade son som nu återkommit vilket vredgar Kristus som tycker att han alltid varit hemma och gjort sin pappas vilja. (jämför med Matt 4:1, Luk 15:11-24)

När Jesus börjar förkunna finns Kristus med och antecknar. När han tycker det behövs bättrar han på liknelser och framställer saker och ting som underverk. Kristus besöks då och då av en främling (ängel? demon? djävulen? gud? dröm?) och det han begär är inte lite.

Jag är kluven till Pullmans bok. Å ena sidan är det kul med så mycket av evangelierna återanvänt och att personer sätts in i nya fiktiva sammanhang. Å andra sidan är det som roman betraktat ganska förutsägbart efter en stund och vad Philip Pullman egentligen vill säga – om han vill säga något speciellt – med sin berättelse går mig förbi.