Komik och tragik i öppenhjärtig blandning

I september 1992 började I Manegen Med Glenn Killing sändas på SVT. Då hade jag varken sett Björnes Magasin eller BrutalTV men fastnade direkt. Eller direkt och direkt. Precis som många andra såg jag samtliga repriser, de ordinarie sändningarna missade jag åtminstone första hälften av. Tillsammans med kompisen E sågs denna serie om och om igen. Killinggänget hade/har Schyffert i spetsen som självaste Glenn Killing men det var Robert Gustafsson som var den riktigt stora behållningen. Senare kom han att utses till Sveriges roligaste person ett flertal gånger och att inte känna till honom får väl närmast betecknas som en omöjlighet.

I år firar han tjugofem år i nöjes/skådespelar/humor/you name it branschen. Hans memoarer tar sin början i Katrineholm på 60-talet. Genom skolåren där han tillsammans med gode vännen Niclas dominerade Roliga Timmen, höll på med något humorrelaterat projekt eller trampade mil efter mil på cykeln. Han tvingades välja mellan tävlingscyklingen och medianörderiet då tiden inte räckte åt båda aktiviteterna. Vad han valde vet vi och resten är historia.

En arbetsiver utan like som resulterat i framgångar långt utöver det vanliga. Men när ridån dragits för eller kameran släckts finns allt det där andra. Relationsproblem, ångest, sömnsvårigheter och hur den egna personligheten lätt blir suddig i kanterna bland alla roller och karaktärer som fått så mycket av hans tid. Humor, allvar, tragik och komik i en öppenhjärtig blandning som jag läste med stor behållning. Rekommenderas.