Sticker ut i deckarfloran

Ella Andersson har inga svårigheter med att varken se döda människor eller att lukten av lik är en vanlig ingrediens i hennes arbetsdag. Om så vore hade hon kanske lyssnat mer på sin mor och mormor som inte tycker det anstår sig att en flicka från en så fin förnäm familj jobbar som rättsläkare. Men nu bryr hon sig inte om det och har istället gjort allt för att avskärma sig från sina anor. Det hindrar dock inte att arvet efter hennes bortgångne pappa är välkommet då ett av hennes få intressen utanför jobbet är auktionssiter på nätet.

När hon vunnit en budgivning på ett antikt bordsur blir hon alltmer övertygad om att just det uret stod i hennes föräldrahem. Samma hem som brann ner när hon var sex år gammal och bragde hennes pappa Frederick om livet. Hur är det möjligt? I samma veva hittas ett skelett vid en sommarstugedränering och det verkar finnas beröringspunkter mellan hennes barndom och denna människorest de detaljstuderar på den rättsmedicinska avdelningen. Ella börjar forska i sin fars bortgång på egen hand men det finns någon som inte vill att hon ska veta hur saker och ting verkligen förlöpte.

Elias Palm är själv rättsläkare och väver initierat och välvant in sina kunskaper i ämnet i denna deckare som är tänkt att få två efterföljare. Det är tillräckligt spännande men samtidigt känns storyn lite i osannolikaste laget och några av karaktärerna är för förutsägbara och platta. Jag tycker ändå det är en tilltalande vinkling i boken och Corpus Delicti sticker ut bland de svenska deckarna.