Horror, drugs & rock n’ roll

Ramonesbasistens första, och sista, roman kom ut året innan hans tragiska bortgång 2002 efter ett heroinåterfall. I huvudrollen återfinns han själv och de våndor han utsatts för sen han tillsammans med hunden Banfield och sin sambo Barbara flyttar in på Hotel Chelsea i New York. Det är inget vanligt hotell – så vida man inte känner sig hemtam med kackerlackor, sjavighet, narkomaner och märkliga djävulsdyrkande sammanslutningar i källarutrymmena.

Det är egentligen bara tre saker som rör sig i hans skalle; gå ut med hunden, fixa droger och paranoia. Sid Vicious (Sex Pistols) knnivmördade Nancy i rumm 100 och Dee Dee är övertygad om att de hemsöker honom. Även Stiv Bators (The Dead Boys, The Lords Of The New Church) och Johnny Thunders (New York Dolls, The Heartbreakers) går igen där i byggnaden vilket tillslut mynnar ut i bandet S.K.U.L.L.S.

Det är ett virrvarr av udda typer, spöken droger, våld, langare och så ännu lite mer av både våld och droger. Det kan låta väldigt rått och burdust – vilket det förvisso är många gånger – men det är författat med en punkig charm och skulle lika gärna kunna vara en utvikning av någon punkdänga eller en spinoff från de serietidningar som brukar stå ganska långt bakom Kalle Anka i tidningshyllan. Huvudpersonen verkar tycka illa om precis allt och alla – med undantagen Banfield och droger – och ger ett lika tragiskt intryck som Dee Dee själv gjorde i verkliga livet.

Andreas Öbergs översättning är, som jag ser det, helt utan klander och att BTM givit ut denna kultbok är inget mindre än en välgärning för alla oss som gärna håller fulkulturen i handen.