Biografi och skvallerjournalistik om vartannat.

Efter allt hysch-hyschande och all den uppmärksamhet sensationssugna journalister ägnade – och ägnar – den aktuella biografin om kungen känns det lite snöpligt när man faktiskt läser boken. Tre författare delar upp arbetet sinsemellan; Thomas skriver om uppväxt och utbildning, Tove gör det grundläggande grävandet i arkiv och andra öppna källor och Deanne fokuserar på de mindre kända sidorna av kungens privatliv. Men de verkar inte pratat så mycket med varandra och därför spretar boken åt två helt olika riktningar.

Den första delen behandlar Carl Gustafs första tjugosju levnadsår. Det är uppväxt och skolgång, en lång passage om hans företrädares samröre med nazism, hans pappas tragiska bortgång, Sigtuna läroverk och så vidare. Intressantast att läsa är avsnittet om militärtjänstgöringen på Älvsnabben som tog de värnpliktiga jorden runt. I denna första del som täcker ungefär två tredjedelar av sidantalet är det inga större överraskningar eller skandaler som lyfts fram i ljuset utan mestadels en ganska vanlig uppväxthistoria, om än med knorren att huvudpersonen ska bli kung och kanske inte riktigt vill.

Sen kommer del två. Här är det ”Se Och Hör”och liknande skvallerblaskor som känns som den mest uppenbara referensen. Plötsligt dyker alla polare med smeknamn upp; Aje, Noppe, Nisse, Pysse, Coco, Bobby och så vidare. Sen är det kungavänner, anonyma källor, några kriminella element och några till som får komma till tals. Alla talar om samma sak. Fest och kvinnor. Den biografiska ambitionen som initierats i den första delen är helt som bortblåst och allt fokus hamnar på tvivelaktiga tillställningar där överklassgubbar gärna roar sig med betydligt yngre damsällskap, ibland åker och jagar och vid något tillfälle besöker klubbar där kvinnor inte har så mycket kläder på sig. Kungen har varit med i dessa sammanhang men hamnar allt som oftast långt bort i periferin bland alla antydningar, misstankar och kompisar.

Visst presenteras ett och annat som inte framställer kungen ifrån den bästa vinkeln men som biografi betraktat är boken närmast en katastrof med sitt snedvridna fokus.