Tysta ner eller göra upp?

Denna reportagebok från 1994, som nu kommit i svensk översättning, har inte tappat något av sin aktualitet och har med sin intressanta vinkling mycket att tillföra dem som gärna läser om andra världskriget och därtill relaterade ämnen.
Befolkningen i Tyskland och Japan har kollektiva minnen av krigets, och sitt lands, grymheter och Buruma som besökt Auschwitz, Berlin, Tokyo och Hiroshima möter både större och mindre förvrängningar om kriget och det egna landets roll.

Både Auschwitz och Hiroshima har etsat sig in i folksjälen i respektive land och Buruma går igenom rättegångar, minnesmärken, hur skolväsendena hanterar undervisningen i dessa frågor, officiella åsikter och det lyfts även på inofficiella lock kring skuld, skam, rättvisa och delaktighet. Är det bäst att försöka göra upp med sin historia eller bör man hellre tysta ner det som varit? Åsikterna går isär och styrs av kulturella mönster som inte är enkla att lösgöra sig från.

Författarens jämförande studie är riktigt bra. Han väcker många frågor och håller sig borta både från onödiga förenklingar och briljerande krångel.