Ett bra redskap

Vill man ha hjälp med redan formulerade böner är en bönbok ett bra redskap. I Gud Det Är Jag har bönerna i huvudsak skrivits av tonåringar som är med i ungdomsgrupper i Guilfords stift söder om London. Bönerna är indelade ämnesvis och man kan lätt bläddra fram till det avsnitt som bäst passar ens önskan oavsett om det rör Hjäp, Tack, Skuld, Ledsenhet, Förlåtelse, Tvivel, Framtiden eller något annat. Mot slutet finns även böner som mer tydligt hör samman med årets större helgdagar.

Initiativet är bra. Ibland kan jag tycka att det krånglas till lite i onödan och det känns lite som efterapningar av vad någon annan redan sagt/skrivit. Det kan i och för sig vara viktigt då man tillägnar sig ett eget språk, ett eget mönster att formulera sig i tyst eller uttalad bön. Personligen tilltalas jag mer av det enkla och spontana. Som förlåtelsebönen: Otur, Herre, det är jag igen. Gissa vad jag har gjort den här gången – du vet. Okej då, då är det väl bäst att bara säga förlåt. Amen. Eller bön inför fattandet av ett viktigt beslut: Ärtan, pärtan, puff. Ge mig en knuff – i rätt riktning. Amen.