Hjältemod vid Ardenneroffensiven

Journalisten och författaren Alex Kershaw verkar ha specialiserat sig på mindre gruppers insatser och dess betydelse för de större sammanhangen. I Den Längsta Vintern får vi följa underrättelse- och spaningsplutonen 394 som under den unge löjtnanten Lyle Bouck opererade i de belgiska Ardennerna. De arton männen var utplockade som elitförband och dess viktigaste uppgifter låg ofta bakom fiendens linjer.

I december 1944 skulle de tillfälligt bemanna en ställning i Lanzeraln trots att det vanligen låg utanför en underrättelseplutons uppgifter. Ingen på den amerikanska sidan kunde ens gissa att Hitler precis bestämt sig för att gå till offensiv genom Ardennerna, över Maas och vidare mot Antwerpen. Samtidigt som pluton 394 huttrade i sina skyttevärn ommobilserades de tyska styrkorna och de första 300 000 tyska soldaterna var bara några kilometer från de allierades frontline. Pluton 394 höll ställningarna så länge att de allvarligt skadade den tyska arméns framflyttningar och bidrog starkt till att Ardenneroffensiven inte fick de effekter Hitler kalkylerade med. Offensiven kom att bli det största slaget som amerikanska styrkor någonsin utkämpat, både till antalet kämpande och till antalet dödade och sårade. Sexhundratusen soldater, varav åttioentusen dog eller sårades mot femhundratusen tyskar med runt etthundratusen döda eller sårade. Offensiven blev början till slutet för Tyskarna. När pluton 394 inte längre kunde göra motstånd övermannandes de och fördes till tyska fångläger för att genomlida vintern. Den längsta vintern i mångas liv.

Kershaw är en driven författare som såhär långt efteråt gjort gedigen research för att detaljerna ska stämma. Överlevande, efterlevande och arkiv har varit ovärderliga och han lyckas kombinera en skönlitterär lätthet med historiska skeenden.