John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist
”Låt De Gamla Drömmarna Dö” (2011)
Förlag: Ordfront
Schysst skåpmat
Vill man misskreditera kan man benämna denna bok som skåpmat. Här samlas nämligen texter som skrivits under lång tid och för olika sammanhang. Noveller, recensioner, lite sketcher och Sommarprogrammet från 2006. Så skåpmat.
Men skåpmat kan vara fina grejer så egentligen inget ont om det. Låt De Gamla Drömmarna Dö är just fina grejer. Gillar man inte Ajvide sen tidigare kanske man inte behöver göra sig något besvär men för alla som trollbundits av hans berättelser, fångats av karaktärerna och kittlats av den mystiska skräck som rör sig i utkanterna av vår samtid bör man inte låta denna bok passera.
Allt är inte lika bra och sketcherna som skrevs till TV-programmet Reuter & Skoog är väl på sin höjd sådär. Däremot Sommarprogrammet gillar jag skarpt. Missade det när det begav sig men det funkar bra även i skriven form. Den schysst obehagliga Tindalos där Vera, Mattias och deras två döttrar ställs inför det oförklarliga är riktigt läsvärd. Även Fulet stannar kvar i tankarna med den urartade mobbningssituationen.
Den riktigt stora behållningen ligger i den novell som gett namn åt boken. Här får vi följa Eli och Oskar Eriksson efter den badhushändelse som äger rum i slutet av Låt Den Rätte Komma In. Den spärrvakt som såg dem stiga på tåget har en del att berätta och det är närmast en omöjlighet att inte vilja veta lite till.
I mitt tycke den bästa svenska författaren i nuläget, och han ligger mycket bra till överlag, och Låt De Gamla Drömmarna Dö ändrar inte mitt ställningstagande.