Förutsägbart och tillrättalagt

Alexander är både idrottskille och litteraturintresserad. Han går sista året på gymnasiet i Stockebro och har fått upp ögonen för en tjej som han gått i samma bildklass som genom gymnasietiden. Till slut tar han mod till sig och bjuder ut henne. Michaela som hon heter är också väldigt intresserad av att böcker och när hon kommer hem till Alexander och får se hans dignande bokhyllor märker hon genast att de har en del gemensamt. Kvällen slutar dock innan den hinner börja då de på väg till bion krockar allvarligt med en annan bil. Alexander klarar sig utan större men fast för Michaelas del blir det betydligt värre. Risken finns att hon aldrig mer kan gå.

Alexander drabbas av stora skuldkänslor och vill/vågar inte besöka henne på sjukhuset. Driven av hat mot honom bestämmer sig Michaela för att inte ge upp drömmen om att kunna gå igen.

Några år senare flyttar hon till Göteborg och börjar plugga. I hennes korridor bor även Lovisa, en kristen tjej vars tro Michaela blir nyfiken på. Och kan man tänka sig, Alexander har också flyttat till samma stad och givetvis springer de på varandra igen.

Duggregn är inte min typ av bok. Förutsägbart och alltför tillrättalagt för att fånga intresset på allvar. Dessutom är det flera gånger allt för osannolika scenarier som spelas upp som är svåra att bortse ifrån.