Fylld av hopp trots misären

Misär. Människor som haft en uppväxt fylld av skit. Det finns en hel uppsjö av titlar inom denna genré och en av de senaste – i alla fall på svenska – är Sheree Osbornes självbiografi.

Hon växer upp i England med mamma, lillebror, pappa och familjens nanny. När hon är sex år får familjen ytterliggare ett tillskott, lillasystern Debbie. Kort därefter lämnar mamman familjen tillsammans med Debbie. Kvar blir Sheree och yngre broren Shaun och så pappan. Nannyn som blir viktigare när mamman försvunnit dör och helvetet tillsammans pappan blommar ut fullständigt. Fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp och så hans nya kvinna Margo som med svår schizofreni pendlar väldigt i humöret.

Längre upp i åren vill pappan att Sheree skall åka tillbaka till hans hemland Pakistan och gifta sig, men hennes pojkvän Mick och hans familj är henne behjälplig. Via en arbetskamrat får Sheree höra talas om Jesus och den gideonitbibel som följer med Sheree på resan till Pakistan blir snart en ständig följeslagare.

Stundtals obehaglig läsning som likväl är fylld av hopp och en stark vilja att inte gå under trots de svåra påfrestningarna.