Fängslande, välskriven och någorlunda otäck

Ignatius ”Ig” Perrish hade druckit hejdlöst kvällen före. I bakfyllans sprängfyllda virrvarr av minnesfragment var det något utöver huvudvärken som fick honom att fundera över vad som egentligen hänt föregående kväll. Utväxter i pannan hade uppenbarat sig. Den ungefärliga längden var som ett ringfinger, de ömmade ilsket och var horn. Defintivt horn.

Tjugosexårige Ig åker till doktorn. Alla han möter beter sig märkligt. De berättar sina mörkaste hemligheter och sina värsta tankar och ingen verkar fästa någon större uppmärksamhet vid hornen. Ofta kommer anklaganden om Merrin, hans före detta flickvän som för runt ett år sen hittats skändad och mördad i skogen. Ig släpptes i brist på bevis men i allmänhetens ögon är domen redan fastställd och den skyldige tydligt utpekad.

Igs förvandling är bara början och han får fortlöpande reda på allt mer beklämmande information både om sin bror Terry och sin bästa kompis Lee Tourneau och Terrins ouppklarade mord.

Horn är en lyckad thriller med övernaturliga inslag. Fängslande, välskriven och någorlunda otäck – även om den gärna fått skrämmas lite mer. Horn är inte helt olik författarens pappas böcker och är Hills klart mest läsvärda berättelse. Hittills.