En härlig saga av ständigt fascinerande Gaiman.

Tolvårige Odd har fått ett namn som betyder knivsudd. Det namnet skulle bringa tur. Så mycket tur har det dock inte fört med sig. Hans pappa dog för två år sen i ett vikingatåg och hans mamma – som var en del av pappans tidigare vikingabyte från Skottland – har gift om sig med Elfred den fete som redan har fyra söner och tre döttrar. Den halte Odd passar inte längre in och bestämmer sig för att rymma till sin pappas gamla skogshuggarkoja långt inne i den norska skogarna.

Utanför kojan stöter han på några djur. En räv, en björn och en hök. Fast de är inte djur egentligen utan de gamla asagudarna Loke, Tor och Oden som förvandlats och behöver hjälp att ta sig tillbaka till Asgård över en regnbågsbro. Men i Asgård har de fruktade frostjättarna tagit över och den eviga vintern står för dörren. Kan Odd vara behjälplig?

Gaiman fortsätter fascinera. Denna gång i huvudsak för barn och den korta historien skrevs för Världsboksdagen i Storbrittanien. En härlig saga där den nordiska mytologin är en av grundpelarna. Efterordet skvallrar om att det kan komma fler berättelser om Odd och det lovar gott.