Lysande titel

Författaren menar följande: I alla kyrkliga sammanhang är det fler närvarande kvinnor än män. När männen är med är de ofta passiva och/eller uttråkade. Utifrån det har han kommit fram till hypotesen att kyrkan är utformad för att nå kvinnor och barn.

Ungefär så långt hänger jag med i resonemanget. Sen kommer Murrow in på farvatten som känns märkligt daterade, åtminstone i Sverige. Han tjatar ideligen om den maskulina anden, om att riktiga män är maskulina, tuffa, jordnära arbetarkillar som knappt kan tänka och tala samtidigt, endast är hjälpligt läskunniga, har stora koncentrationssvårigheter och helst är ute i naturen. Väl ute umgås de helst med andra män som gärna skjuter paintboll, slåss eller gör något annat manligt och så där lagom rått.

Visst han drar saker till sin spets, övergeneraliserar och överdriver en del men ofta går det i linje med följande citat: ”Skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor syns också i vilken typ av underhållning de väljer. Kvinnor köper romantiska romaner; män köper porrtidningar. Hon blir stimulerad av av ord; han blir stimulerad av bilder. Kvinnor tittar på TV-program där människor pratar om sina problem; män tittar på sport och deckare där orden är underordnade det som händer” (s 107)

Förutom den stereotypa könsindelningen och de korkade argumenten är det slarvigt korrekturläst med stavfel, på tok för många felaktiga ändelser och en del tveksamma ordval i översättningen.

Fortfarande tycker jag Varför Män Hatar Att Gå I Kyrkan är en lysande titel, men det är väl också det enda positiva. Att kyrkan har svårt med nyrekryteringar – både vad gäller män och kvinnor – är ett stort problem men de svar Murrow har att komma med känns inte alls särskilt aktuella i vår tid.