Riktigt kul att bläddra i.

Med god marknadsföring kan det mesta målas ut som en sevärdhet, något utöver det vanliga, något man faktiskt bör uppleva. Ibland stämmer det bra och det finns gott om exempel på utflyktsmål man gärna tar en omväg för att beskåda/uppleva.

Men så kommer vi till allt det andra. Där man mot bättre vetande – eller kanske i brist på annat – omvärderar något ganska tråkigt till något som är värt att titta på. Författaren Johan Tell har rest runt i Sverige och skapat en guide till 121 platser han anser vara ovärda en omväg.

Bokens upplägg är enkelt; en bild per sida och en kort text som beskriver vad bilden visar. Vill man sen hitta dit går man lämpligen in på författarens hemsida och kollar kartan. Bildtexterna är korta, välformulerade och med sin torra humor blir det ofta roligt att läsa.

Som till exempel Ammanäs där texten lyder: ”Den riksbekanta potatisbacken i Ammarnäs är unik eftersom den är både en backe och ett potatisland. I övriga Sverige är det ju vanligare med enbart en backe eller ett potatisland.”

Eller Feskekyrka i Göteborg: ”Visst, den har sakrala fönster. Men Feskekörka är ändå inget annat än ett slags outlet för torsk. Och räkor.”

Min personliga favorit är ändå texten till Dalahästbilden från Avesta: ”Världens största dalahäst är inte täljd i furu utan gjuten i betong. Den väger nästan 67 tton. Bredvid ligger restaurang Dalahästen. Dalahästen konsult HB ligger däremot i Halmstad. I Halmstad finns en fyra våningar hög korv. Den syns från motorvägen. Carl Bildt är också från Halmstad. När han lämnade sitt fredsuppdrag i Bosnien gav han bort 400 dalahästar.”

Trista Sevärdheterär riktigt kul att bläddra och läsa i. Allt är såklart inte så tråkigt som Johan Tell vill hävda. Minns till exempel mitt första besök i Globen som ganska kul och Stierngranats gravpyramid i Stjärneborg utanför Aneby var likaså rätt festlig.